Jag cyklade inte Vätternrundan utan passade på att cykla en sväng på Färingsö nu när alla andra cykelnördar var någonstans mellan Motala och Jönköping. Saken var bara den att jag hade ju glömt bort alla triatleter, dom var såklart också ute och cyklade. Gissar på att deras motsvarighet till Vätternrundan är Ironman Kalmar typ. Sen svämmade cykelvägarna från Brostugan och ut till Färingsö över med rulleskideåkare. Om folk är rädda för cyklister på cykelbanorna så undrar jag hur dom reagerar av rulleskideåkarna, dom är i alla fall jag som cyklist rädd för. Stavar som åker till hipp som happ och skatestil över två tredjedelar av cykelbanan, men det är ju såklart kul att folk är ute och rör på sig, oavsett sport.
Min runda var inte så mycket att skriva hem om, jag tänkte försöka cykla mellan 10-15 mil men fick vända hemåt när jag fick en känning strax över högra knät. Tror det är en liten bristning för det kom när jag ställde mig upp och tryckte på ordentligt uppför en kort backe. Känns lite bättre i dag men jag tror inte jag vågar riskera något utan tar en liten vilodag. Jag fick i alla fall ihop 75km i ordentligt gubbtempo, bättre än inget.
Om en vecka drar jag till Mallis utan cykel och har ingen plan på att hyra heller. Åker med hela familjen och när man har två barn med sig varav en är en liten bebis så känns det inte så jävla rättvist att dra ut på flertimmars cykelturer. Med lite tur har dom någon spinningcykel eller liknande på hotellet så man inte blir helt ur form. Löparskorna åker med i alla fall.
Inlägget Våga vägra Vätternrundan kommer ursprungligen från Cykelterapi.